• Stepping Stones Kottla

Body Talk

By Märtha Lindström.



Robyn släppte år 2010 hennes fjärde skiva Body Talk. Femton spår av dansvänlig electropop som lyckades överträffa hennes tidigare hits såsom Be Mine och även låten Show Me Love som hon släppte år 1995. Med hennes comeback Body Talk toppade hon än en gång listorna världen över.




Låtlsitan

  1. Fembot

  2. Don’t Fucking Tell Me What to Do

  3. Dancing On My Own

  4. Indestructible

  5. Time Machine

  6. Love Kills

  7. Hang With Me

  8. Call Your Girlfriend

  9. None of Them (Featuring Röyksopp)

  10. We Dance to Beat

  11. U Should Know Better (Featuring Snoop Dogg)

  12. Dancehall Queen

  13. Get Myselfe Together

  14. In My Eyes

  15. Stars 4-Ever


Låtarna

Fembot - Robyns första låt på albumet. Låten handlar om hur Robyn tycker att vi är som robotar i samhället idag. Alla har blivit manipulerade till att följa ett visst mönster genom sociala medier och olika stereotyper i samhället. Robyn var i 30-årsåldern när hon släppte albumet och denna låt. Hon beskrev i många intervjuer om hur hon gick igenom någon form av trettioårskris och att låten för henne handlar lite om en 30 årig kvinna som vill skaffa barn, då alltså kopplat till att man är förväntad att göra det i hennes ålder, manipulerad att tänka att man vill skaffa barn, som en robot. När man lyssnar på låten hör man det här.

Låten Fembot är skriven av Robyn tillsammans med Klas Åhlund. Låten kan räknas in i genrerna R&B, Synth-pop, Electropop och även Hiphop, med Robyn som rappar i vissa frekvenser av verserna. Robyn rappar så kallade “Dubbel hör” vilket betyder att det hon säger går att uppfattas på olika sätt. Beatet i låten, electro poppen och den betydande texten gör låten mycket unik och omtyckt.

Don’t Fucking Tell Me What to do - Låt nummer två på albumet. Låten handlar om allt tryck Robyn känner från omvärlden. I fyra minuter och elva sekunder pratsjunger Robyn om olika saker som “tar död” på henne där hon bland annat tar upp hennes E-mail, Manager, Mamma, Rökning och hennes egna hjärna. I slutet av låten upprepas frasen “Don’t Fucking Tell Me What to do” många gånger. Vilket visar en aggression mot alla dessa saker som tas upp tidigare i låten. Låten är bra på grund av att den väldigt lätt att relatera till för de som lyssnar på grund av att de flesta har någon gång varit arga eller irriterade över dessa saker som Robyn nämner i texten. Don’t Fucking Tell Me What to do kan samtidigt ses som en aning långtråkig då det är mycket upprepningar i både melodin, som till stor del består av ett elektroniskt beat i bakgrunden, samt att texten upprepar sig mycket.

Dancing On My Own - Den tredje låten på skivan och även den mest kända och omtyckta. Låten fick ett Grammy Award för “Song of the Year” år 2010. Låten handlar om en kvinna som dansar själv på klubben samtidigt som hon ser hennes ex med en annan. Ett urdrag ur refrängen är “ I’m in the corner, watching you kiss her” vilket ger känslan av att Robyn sjunger om just att se en annan med hennes ex. Robyn sjunger även “I’m right over here, why can't you see me ... I’m giving it my all but I’m not the girl you're taking home “ vilket ger även känslan av, handlar om, att känna sig ensam i ett rum fullt med folk samt maktlöshet och att inte kunna göra en förändring. Låtens text är väldigt rå, känslosam och dyster vilket gör att många som känner igen sig när de lyssnar på låten. Låten är fantastisk då den har denna emotionella påverkan på majoriteten av de som lyssnar den.

Dancing On My Own är inspirerad av ett antal olika discolåtar, som till exempel låten “Dancing with Tears in My Eyes” med Ultravox, som Robyn gillar väldigt mycket. Dancing On My Own är en bra elektronisk dans pops-låt komponerad med mycket elektroniska slagverk och syntar. Låten kan bli kategoriserad i Electro, Disco Ballad och Dans pop - genren.

Indestructible - Låt fyra på albumet. En mycket tydlig sak som man lägger märke till när man lyssnar på låten är dess fängslande melodi som trappas upp från intro, där det endast är ett lätt elektroniskt slagverk som spelar takten och ett elektroniskt ljud, till refrängen där mer elektroniska ljud har lagts till. Även sången höjs hela tiden i toner till refrängen. Detta är någonting väldigt intressant och mycket skickligt gjort. Indestructible är i synthpop genren. Låten blev väldigt populär när den släpptes. Låten handlar om robyn som är villig att älska någon gränslöst “I’m gonna love you like I’ve never been hurt before”.

Time Machine - Den femte låten på albumet. Time Machine är skriven av Robyn tillsammans med den svenske välkända sångskrivaren Max martin, enligt många, guden av låttexter. Martin har varit med och hjälpt Robyn skriva tidigare hits såsom Show Me Love och Be Mine. Låten Time Machine handlar om hur robyn önskar att hon hade en tidsmaskin så att hon kunde vrida tillbaka tiden och ändra på misstag. Att kunna ändra på sina misstag är någonting som många vill kunna vara kapabla till. Man vill kunna ändra på saker man har gjort och sagt som inte blivit som man tänkt sig. Låten är bra på så sätt att när man lyssnar på den gör texten och det tunga beatet i bakgrunden att budskapet tydligt når fram, vilket ger styrka till låten.

Love Kills - Låt nummer sex. I denna låten beskriver Robyn genom texten att man ska vara mycket försiktig när det kommer till kärleken, kärlek dödar. “If you're looking for love, get a heart made of steel” Detta är en metafor som betyder att om man har ett hjärta av stål kan det inte gå sönder, det krossas inte. Låten är lite långtråkig då det är mycket som upprepas. Både texten och melodin upprepas genom hela låten vilket gör att det blir en aning tjatigt.

Hang With Me - Den sjunde låten på albumet Body Talk, och även den bästa. Låten Hang With Me är skriven av den svenska låtskrivaren och producenten Klas Åhlund. Låten var till en början skriven till Åhlunds före detta fru till till hennes album som släpptes 2002 (Paola Bruna med albumet Stockcity girl). Klas skrev sedan om låten till Robyn. Låten är en upptempolåt med ett högt BPM (115 beats per minute). Precis som Robyns andra låtar på albumet faller Hang With Me in i Electropop genren. Genom hela låten går en oundviklig elektrisk bas. Låtens melodi gör en glad och man kan drömma sig bort i blandningen av elektronisk bas och brutna ackord ( apperigos). Melodin är i D-dur vilket gör att den klingar glatt. Själva sångtexten handlar om förnuft och att lita på varandra i ett förhållande. Låten handlar enligt Robyn om att bli förälskad men samtidigt vara rädd. Det som är så bra är att låten är lycklig men att det gömmer sig en dyster underton i budskapet med texten. Man kan lyssna på den vid alla tillfällen.

Call your girlfriend - Låt nummer åtta på albumet. Låten inleds med taktslag och elektronisk synth. I början sjunger Robyn den lyriken som upprepas senare som refräng. Låten är en electro pop ballad som handlar om Robyn/eller någon tjej som ber en kille att göra slut med sin gamla flickvän så att de kan vara tillsammans. Men Robyn ger tydliga instruktioner om att det måste göras på ett så skonsamt sätt som möjligt. I texten framkommer ett tydligt triangeldrama. Vad som är väldigt markant med låten är att den nästan uppmanar en till att sjunga med i texten redan från början då den inleds med refrängen.

None Of Them - Låt nummer nio på albumet. Denna låt är en kollaboration med den norska house/pop duon Röyksopp. Detta är albumet coolaste låt, med mest attityd. Texten framhäver en irriterad Robyn som tyder att det inte är någon som förstår henne. Låten har ett starkt elektroniskt beat och med hjälp av röyksopps erfarenheter lyckas dem skapa ett mycket häftigt sound.

We dance to the beat- Låt nummer tio på albumet. Detta är en ren danslåt helt enkelt. En låt som kan spelas i bakgrunden, bakgrundsmusik eller på dansgolvet. Under hela låten spelas olika elektroniska slagverk och ljud och lyricsen består till största del av orden “We dance to the beat”. Låten blir lite tråkig att lyssna på.

U Should Know Better - Robyns elfte låt på albumet som hon sjunger i tillsammans med rapparen, sångaren och låtskrivaren Snoop Dogg. Denna låt är inte lika uppmärksammad som andra låtar på albumet som till exempel Dancing On My Own och Indestructible. Låten följer inte heller helt samma spår som de andra låtarna på skivan. Det är fortfarande en elektronisk och synthlåt men den har vissa rockigare inslag som gör den mer speciell. I låten så sjunger Robyn refrängerna och Snoop rappar verserna. Låten ger albumet en speciell touch.

Dancehall Queen - Robyns tolfte låt på albumet var skriven av Klas Åhlund som också har hjälpt till att skriva många av de andra låtarna på albumet. Man tog även hjälp av DJ Diplo när man producerade låten. Låten är inspirerad av det svenska bandet Ace Of Base som slog igenom internationellt Låten Dancehall Queen är en dancehall låt men på grund av inspirationskällan har den även tydliga inslag av reggae. Låten är väldigt unik efter den så tydligt skiljer sig från alla andra låtar på albumet och allt som Robyn tidigare har gjort på grund av reggae inslagen. På grund av det speciella soundet blir låten inte lika bra som resten, det känns inte riktigt som Robyn.

Get Myself Together - Låt nummer tretton på albumet. De fyra sista låtarna på detta album är lite mindre välkända än de tidigare låtarna. Denna är en av låtarna som har hamnat undanskymd en aning. I texten så framhävs en förvirrad, trött och ledsen Robyn som behöver ta sig samman igen. Låten är en aning deppig men också inspirerande på så sätt att den uppmuntrar till att rycka upp sig. Själva låten i sig är inte så speciell och det är kanske därför den är mindre spelad jämfört med samtliga andra låtar på albumet.

In my eyes - Näst sista låten på albumet. Denna låten har en väldigt positiv text som handlar om att inte ge upp och att alla gör misstag men att allt kommer lösa sig. När man lyssnar på låten blir man därför väldigt glad. Det är bra att denna lyckliga låt finns med på albumet, som en liten uppfriskning.

Stars 4-ever - Albumets sista låt. Låten inleds med ett kort elektroniskt intro med en melodi som är kontinuerligt låten ut som sätter sig på hjärnan direkt och gör att man känner igen låten. Melodin som upprepas gör även att låten hänger ihop på ett bra sätt utan att det blir tjatigt. Med texten “you en me together, stars forever” får man intrycket av att ingenting är omöjligt och att man är ostoppbar när man lyssnar på låten.

Albumet

I betyg får detta albumet fyra utav fem stjärnor. Det är ett väldigt högt betyg men välförtjänt. När albumet Body Talk kom ut år 2010 blev det snabbt omtyckt och blev år 2010’s bästa dance-popalbum. Albumet innehåller genrerna Dans Pop, Europop, electropop och synth-pop. Dansmusik handlar om att lyckas få lyssnaren att röra på sig. När Robyn släppte ett album visade hon på att det kunde vara så mycket mer. Med hjälp av hennes betydande sångtexter och grymma beat får hon den som lyssnar att känna musiken, ryckas med och röra på sig, men också att känna känslor och att verkligen kunna relatera och tänka över det man lyssnar på. Kombinationen av detta gör att Robyns musik fungerar mycket brett, inte bara som dansmusik. Robyns speciella sätt att förmedla texten på, med hjälp av leksamma ljud, uttryck, och integritet gör att detta album blir mycket speciellt och en total succe. Albumet va revolutionerande i och med att begreppet dansmusik hade fått en ny betydelse.

Albumet är en blandning av depp, lycka och starka åsikter. Till exempel låten Dancing On My Own har en deppig underton i och med dess känslosamma handling medans låtar som till exempel Hang With Me är mer av den lättsamma sorten. Vi har även Fembot och None of Them som båda utgör tydliga starka åsikter. Albumet är en riktig bergochdalbana av känslor helt enkelt. Detta gör också att albumet blir så mycket bättre. Man kan lyssna på det vid många olika tillfällen och det framkallar mycket olika känslor när man lyssnar på det. Värt att tillägga är även att man självklart bara kan lyssna på albumet och dansa sig bort utan att dyka in i texterna också.

I år (2020) var det tio år sedan albumet kom ut. Många av låtarna streamas än idag ofta. Det har alltså lyckats hänga med i ett helt decennium och det kommer helt klart inte att dö ut på minst ett antal år. Detta är ett tecken på hur bra robyn lyckades med albumet. Låten Dancing On My Own spelas fortfarande frekvent på radiokanaler och i folks hörlurar. Musiken går inte ur stil, vilket är någonting beundransvärt med albumet.

Det är i albumet tydligt att det är electro popen som står i centrum. Men man får även smakprov utav andra genrer som till exempel reggae och rock som gör det även mer utstickande. På vissa ställen blir det upprepningar i ljud vilket kan få det att låta lite enformigt några enstaka gånger. Men i helhet är låtarna var och en till stort sätt unika och har alla sin egna touch.

Det enastående albumet Body Talk som Robyn Carlsson lanserade och släppte genom sitt egna skivbolag har varit bra länge, är bra, och kommer fortsätta att vara uppskattat i lång tid framöver. Albumet har blivit, och kommer säkerligen att bli, en inspirationskälla för många artister världen över.