• Stepping Stones Kottla

Avicii's hejdå till världen “Tim”

By Klara Gunnarsson.



Den kända Svenska popartisten släpper ett album som visar hans hjärtesorg



Albumet av den svenska popartisten Tim Bergling släpptes den 6 juni 2019, det var det första albumet efter hans död i april 2019. Berglings svårigheter uttrycks tydligt i filmen Avicii: True stories, en berättelse om en superstjärna/popartist som blir ett känslomässigt vrak efter alla sina turneer. Sedan hans självmord, efter han bestämt sig att sluta åka på turneer var det många hjärtan som krossades från fansen. Ett pressmeddelande antyder att albumet Tim nästan var fullständigt före Berglings död, men hans medproducenter har gjort allting dom kan för att göra klart det med hjälp av Berglings anteckningar och information från hans dator. Ändå känns låtarna som stubbar/stjälkar, hälften av dom 12 låtarna är 3 minuter eller mindre och bara två är över fyra minuter. Men det finns ju ingen artist att fråga om åsikter, så med-producenterna har gjort det bästa dom kan och haft Berglings avsikt i tanken. Musiken i Tim är vad Bergling hade gått igenom dom senaste åren, nästan som hans liv som ledde upp till att han tog självmord.

Stämningen i albumet är ganska så mörk, vilket är populärt i dagens musik. Hur som helst så reflekterar texten i låtarna bergling känslor under hans sista månader. Öppningslåten "Peace of Mind" klagar över samhället "går för fort för mig" och han är i behov av "lite tystnad." Låten som sjöngs av Vargas är ganska mörk, låten handlar om att bli fri, släppa taget och bli fri. låten handlar om en önskan om en inre frid. På singeln “S.O.S.” som sedan blev hans mest lyssnade låt, 860 miljoner lyssningar på spotify bara efter några månader. Denna låt är ett rop på hjälp, och någon form av hjärtekross. I alla låtar så har han flera olika lager av baskaggar. Aloe Blacc som uttryckte Aviciis monster country-EDM crossover "Wake Me Up", i den här låten sjunger han om sömnlöshet, han ber en älskare att "hjälpa mig att lägga mig i vila" och sjunger även "ett pund ogräs och en påse av slag” (överdos) vilket är det andra alternativet, droger. Han vill vara med en partner, men det verkar inte som om hon vill. Han säger att han inte alls behöver sina droger och att den här älskaren drar honom upp från underjorden alltså hans mörka tid med droger. I ”Bad Reputation” beskriver sångaren Joe Janiak att känna sig ”förlorad till havs” och ”ner, ner, ner låg”, sömlöst oroande att hans giftiga humör och rykte är ”kommer att följa mig vart jag än går.”

Genom "Ain't A Thing" förklarar en besviken röst:

When the record's on the final song

And the parties will be long, long gone

All the pretenders and the hangers-on

Can go find themselves another one

Ingen av Berglings låtar har tidigare varit kända för att vara känslomässigt berörande, men i albumet Tim får man se en annan sida av honom. Tragedierna av hans död reflekteras i låtarna. Ain't a thing handlar om falska vänner, han menar på att han nästan inte har någonting.

"Freak", ett hook-science-projekt som interpolerar Sam Smith's "Stay With Me" . Med blinkar av rädsla, ilska och depression av någon som försöker dölja "ärren inuti" och "aldrig ville dö ungt". Den här låten kan man verkligen förstå hur Bergling kände sig, han pratar om depression och hur ledsen han är. Han ifrågasätter sig själv och undrar varför han är ett sådant “freak”.

Höjdpunkten av albumet var låten “heaven”. Detta är den mest glädjefyllda låten i albumet, vissa säger den bästa. Han började på låten 2014 med Coldplays Chris Martins, denna låt är en klassisk klyscha som menar på att att han blev räddad av kärlek “i think i just died….. And went to heaven”. Philip Glass antyder att det här kan vara den bästa produkten av Berglings Americana-fetisch sedan "Wake Me Up" för sex år sedan. Många antyder att hans karriär bara började nu, men många tror att han kommer att vara ihågkommen som artist.

Tough love, den fjärde låten i albumet har väckt många olika åsikter. Många tycker att den är en schlager medans andra tycker att det är en tidlös hit. Låten är en duett skriven av Tim Bergling men är sjungen av Agnes Carlsson och Vincent Pontare, duno har varit ett kärlekspar sedan 2009 vilket var Berglings önskan.”Den här måste bli en duett. Det coolaste vore om det var ett riktigt par som sjöng. Eller ett par som jobbat ihop så pass mycket att de kan betraktas som ett par!”, skrev Tim Bergling i sina anteckningar. Låten är annorlunda, Bergling har blandat i lite Svensk folkdans, enligt mig. I låten hör man fiol spela, en ganska stor del av låten speciellt i refrängen. Låten i sig handlar om hur svårt kärlek är, men att dom alltid löser det och löser allting tillsammans. “There's no place i'd rather be than in your arms” är ett perfekt exempel ur texten som speglar sig på hur svårt kärlek kan vara men att dom ändå älskar varandra.

Imagine Dragons-samarbetet "Heart on my sleeve" är med sitt tveksamma möte mellan EDM och radiorock inte en av albumets bättre låtar. Det är inte vanligt i dagens musik, men hans sjunger om hur han känner sig sönder, han har sitt hjärta i tröjan. Han känner sig hjärtekrossad och undrar vart du är när han behöver dig som mest.

Låten excuse me mr sir är i vissa människors ögon den sämsta låten i albumet. Låten hör inte riktigt hemma i albumet, han skriver om att han är som en berg och dalbana, humöret går upp och ner. Tempot i låten överlag är ganska opassande, lite för glädjefull stämning.

Albumet slutar med låten “fades away”, kanske det bästa avslutet till albumet. Eftersom det är just det som han gör, vad han känner han fades away från verkligheten. Han kände sig inte hemma längre, och därför begick självmord. Han skriver om hur verkligheten tunnar iväg, han skriver att med en viss person så känner han sig att han kan gå vidare men inte tillbaka. Han skriver att han kände sig som om han var på rymmen varje dag, allting tunnade ut, hela hans verklighet. Jag gillar den här låten och det är ett perfekt avslut på albumet.


Never leave me, en känslomässigt berörande låt. Det handlar om att bli lämnad, även fast han visste hur hon kände. Hur mycket han älskar henne, men han hoppas att hon aldrig lämnar honom. Han menar att han står det i skuld till henne att ge henne det bästa i livet.

Det är nästan omöjligt att inte filtrera albumet, särskilt dess låttexter, genom dödsfallet. I en genre sockrad med sommarromanser och fester i solen, är Aviciis låtar som öppna sår. Det är inte bara "SOS" som känns som ett nödrop. Inledande "Peace of mind" handlar om en önskan om inre frid. "Ain't a thing" om falska vänner. "We don’t get to give up this life", sjunger Arizona på "Hold the line", "we don’t get to die young".


Imagine Dragons-samarbetet "Heart on my sleeve" är med sitt tveksamma möte mellan EDM och radiorock inte en av albumets bättre låtar, men kanske den som bäst sammanfattar. Det här är något så ovanligt, något så på samma gång befriande och vemodigt, som dansmusik med hjärtat utanpå. Det här är Avicii. Och det här kommer världen att sakna. Jag ger albumet därför 3 och en halv stjärna. Låtarna är känslomässigt berörande och unika, var och en har en historia, och historien är inte ljus och glad som många andra låtar som finns. Utan dom är verkliga, dom berättar en verklig historia av hur världen är.