• Stepping Stones Kottla

Abba “Waterloo”

By Liam Borevius.



How Well Did you Think I do? * *


Enutav ABBA:s största hits-sammanställning vilket sålde fler exemplar och stora mängder massproduceras i Storbritannien och andra delar av världen, men den svenska popgruppen var alltid mer ett fenomen i Europa än i USA. Även med filmen Mamma Mias har dess låtar fått flera lyssningar och bidrog till en överraskad succes!. Albumet med 13 låtar innehåller allt du kan förvänta dig, från "King kong song", "Dance (while the music goes on)" och "Honey, Honey" till slutet av spåret "Waterloo." Detta är en pop-perfektion med melodi efter melodi som får dig att surras i flera dagar.

Waterloo * * * +

Dennalåt är ganska ovanligt i gruppens produktion - jämfört med de andra låtarna - för det faktum att killarna fortfarande presenteras ganska framträdande i denna sång och för olika ljud - inklusive reggae, folkrock och hårdrock - inom dess låtar."Waterloo"-singeln(och Eurovision-vinnaren) vilket skulle betraktas som en klassisk“Euro-pop”.Vilket är liknande med schlager och en till anledning till varför låten får ett sämre betyg. Men å andra sidan dessa pianorullar! De sångarna! Det finns en viss utstrålning inom hela låten vilket beträffar melodierna totalt och gör detta till en så uppfinningsrik popmusik att det inte är konstigt att ABBA dominerade singel diagrammen så fullt under en tid tillbaka på sjuttiotalet. Hur kan detta eventuellt gå fel kan många tycka? En betydelsefull melodi och man behöver inte känna skam om låten fastnar i huvudet! Låten i sig är ganska“upbeat”med en melodi som medför en bra stämning och svårt att inte kunna sjunga med. Låten är rätt så“tune”och alla människor borde kunna detta hur lätt som helst, utan att ens behöva lyssna på låten, vilket alltid är ett plus. Det som gör det till bästa låten i albumet är att den är väldigt rak på sak och enkel men med en fyllig produktion. Inkluderat med entusiasm och spel/sångglädje.

King kong song * *

"King Kong Song"är ett bra exempel på hårdrock efter rote. Vilket går att se via rörelserna, skrikande sången och en över förstärkt gitarr (med tillstånd av Janne Schaffer). Å ena sidan låter det som att låten är skriven av en sur producent. Med en blandning av en talanglös nittiotals Britpop band, i dess tidiga tonårs-dagar (vilket inte är något positivt). Men om man kommer till dess låttext är slarvigt, vilket gör så att det blir sämre. Som till exempel:“We do the King Kong song, won’t you sing along, listen to the music and it couldn’t go wrong”.Att kunna komma på denna vers, ligger ens fattningsförmåga. Menden vers som inte passar in alls överhuvudtaget:“And what a dreadful mighty killer, A big black wild gorilla”.Ska du säga att det verkligen var Stieg Andersson som skrev texterna? Den enda logiska förklaringen inom detta är att under denna tidpunk ville ABBA kanske inte fånga den internationella marknaden och kanske inte brydde sig riktigt om vad de sjöng om.

Men å andra sidan, vid den tidpunkten i låten där kvinnornas röster hoppar in i kören, var de det som bidrog till att låten inte fick noll stjärnor. Det ABBA borde gjort istället är att lyfta mer uppmärksamhet till kvinnornas röster och grundat låten på det istället. Samt kanske byta still från hårdrock, vilket inte är ABBAs specialitet. Kort sagt; en trist låt men en bra sånginsats från tjejerna.


Gonna Sing you my Love Song *

I låten sjunger både killarna och tjejerna hyfsat bra, men det känns också som att låten ligger lite“off-beat”,den är inte välarrangerad och rimmen går inte ihop. Förlåt mig, men det går ändå inte att begära lite mer av en grupp som brukar jämföras med Beatles? Det saknas den där bra känslan man brukar få. På det sättet att alla fyra håller igen i spelet, om man kan säga så. Då de verkar mest lyssna på hur alla de andra spelar. Det låter som om att ingen riktigt vet hur låten ska gå och ingen vågar“gå fram”eller ingen vet om man ska trycka på eller inte. Utan istället hoppas man på att det får blir som det blir eller att andra ska ta jobbet istället. Men man tycker att om man har proffs i studion borde det självfallet aldrig bli fel, men då och då, som i det här fallet, blev det inte speciellt bra. Då hjälper med det bra slutet som de hade till låten. Det de borde ha gjort istället är att syfta låten på dess slut/autro.

Hasta Manana

Vad hände precis? Hasta Manana. Det är inget vidare, utan skulle kunna vara en radioklassiker och långt ifrån någon av gruppens främsta verk. Nästan lite plågsamt och översentimentalt. Det talade partiet i mitten var nästan det värsta man hört, förlåt för språket. Men det var på riktigt bedrövligt. Detta känns som en låt där de inte visste om de skulle publicera den eller inte!! Melodin är verkligen inte harmonisk så att min hjärna kan nu användas för operationer. Tack. Detta är för obeskrivligt att ens försöka beskriva för dig., Slösa inte din tid på den här låten, såvida du inte är en ABBA historiker och var tacksam för att du inte behöver gå igenom dessa tre minuter och 16 sekunder.

Sitting in the Palm tree * *

Reggae Numret "Sitting in the Palmtree"är ganska anmärkningsvärt att höra, med sin perfekta karibiska takt och de strålande kvinnliga röster som bär kören bakom via takten. “Sitting in the Palm tree”är en låt som är nere på jorden. Vedervärdigt och ovärdigt. Men det största problemet var att det knappast var vanligt med reggae rytmer inom musikkategorin pop (1974), som det var för några år sedan. Det gör det hela dock inte mer värt att lyssna på än vad det är. Men å andra sidan är det väldigt bra i låtens mitt. Det är vad man borde byggt en låten på. På det sättet att man får en sorts Beach Boys-anda som framträder. Annars passar rytmen bra in till bakgrunden och med kören som fixar refrängen till ett bättre. Anledningen till varför“Sitting in the Palm tree”får två stjärnor är för att det handlar bara om kören, samt den karibiska takten bidrog och resten är inget vidare. Inget känns rätt och mitt“Songwriter compass “säger “Nej, nej, nej”.

Watch Out * *

Det är ironiskt att höra ABBA göra sånger som denna. Övervägde de någonsin att byta genre, till Rock istället? En del av riffen är väl passande, även om den slets iväg någonstans. Oavsett vilka killar det är som sjunger, levererade de en slarvig sångföreställning och man ville att de skulle sluta sjunga. Det märkvärdigaste under hela låten är utan tvekan flickorna som kommer in med“Watch ouuuuuuuut!!!”Mycket bra! Men i själva verket låter"Watch Out" som en blandning av rockbandet “Kiss”med Lenny Kravitz. Egentligen borde ABBA undvikit att göra hårdrock.

Rytmen i bakgrunden är väl fungerande. Men resten passar inte ihop. Detta gäller inte bara i låten, utan hela albumet i sig. På det sättet att först lyssnat på låtar med en lugnt taktade engelska låtar och sedan från ingenstans kommer en“rocklåtar”.

Dance (While the music goes on) * * * *

Sedär!! En av plattans bästa hits. Det här spåret är skarpt och tydligt med både musik och sång. Det skickar säkert rysningar upp många i ryggar. Den har ett snabbt tempo, men med en jämn takt genomgående. Det finns ingen första intro innan sången börjar, men den första noten är tillräckligt lång för att hoppa in om man är redo för det. Det finns knappast något mer att påpeka om. Detta är något som många där ute skulle vilja lyssna på nu direkt. Självklart kan det vara så att betyget blev högre för att låten innan inte var något vidare. Någon som nästan var hundra procent perfekt i denna låt, var deras hook, nästan helt klart perfekt. Den spelade stor roll och gav en helt ny touch till låten. Kan det vara ås att detta bidrog till att låten fick bättre betyg?

My mamma said * *

Dettaär tyvärr ganska oväntat. Hastigheten är tråkig och “the hook” (vilket är viktigt) är inte exakt fängslande. Instrumenten var okej, med ett spår av “funk-lite”.Det är är en sådan sång som ens föräldrar skulle kunna lyssna på. På det sättet att ens föräldrars musiksmak ligger bortom vår fattningsförmåga. Samt generellt också, när man hör denna låt känns det som att gruppen ännu inte har hittat sin stil, vilket är väldigt uppenbart när man hör det hör. Det låter mer som en demo snarare än en färdig låt. För att förbättra låten, skulle man behöva lägga ner lite mer jobb i studion, det är helt klart en väldigt bra komposition. Sången låter som klassisk ABBA. verkligen synd att det inte lades mera krut på denna låt. Det fanns ett bra arrangemang. Men ett flertal andra låtar på skivan har betydligt mer utarbetade arrangemang och produktion.

Honey Honey * +

Detär är en sådan låt som man hört och den är väldigt lättviktig (inkulderad med ackten). Vissa tycker säkert att det är ett fint framförande och sjunger ytligt. Men det gör allt mer löjeväckande. Det är också löjeväckande just för att det är en lätt poplåt med en trevlig tvist på det hela. Men det är oförståeligt hur populär denna låt blev. Det kan bero på att vissa tycker att det är en söt melodi och lätt att memorera. Fast den är ganska komplex. Men eftersom att de sjunger“Honey, Honey”tusentals gånger i låten, samt har man takten i bakhuvudet som gör det allt lättare. Vilket vissa tycker är bra, men vissa inte. Men det har varit väldigt mycket kritik i de senaste låtarna om killarna. Men här kändes det som att de visste exakt vad de skulle göra. Sen kan det vara så att"Honey Honey"främsta syfte var att de arbetade främst med de kvinnliga sångare, men ser ändå lämpligt att inkludera en broavdelning med killarna på sång. Detta är kritiskt sätt gör det låten inte bättre. Men det som utgör det värre är det är ofta virvlande och mycket syntetiska strängljud. Vilket bidrar till en känsla om att det är en trevlig och hängande poplåt. Vilket drar ner dess betyg.

What about livingstone +

Vadska man säga angående det här? Det är en trist och profillös låt som påminner om en klassisk tysk schlager. Vad John Lennon, Paul McCartney, Stevie Wonder ocb Bob Marley etc. år 1974? Vad de än gjorde var det förmodligen något mer märkvärdigt än detta. Nästan det enda positiva om denna låt är att den har en trevligt melodi. Det fortsätter på samma spår med trista låtar. Detta får mig nästan att vilja lyssna på The Carpenters istället. Det är framförallt något otroligt besvärligt i denna“chorus”.Det här är inte ABBA! Låten i sig ger ett förvirrat intryck då det låter som två helt olika band har spelat hela albumet. Det här var ett band och det andra låtarna var skapat av ett annat band. Något som skulle gjort låten bättre hade varit om att stärka killarnas profil, just för att det känns som att de ligger lite bakom eller i bakgrunden.

Suzy-hang-around * *

Det positiva med denna låt är att den är betydligt bättre än den ovan, men återigen skulle nästan alla låtar vara bättre. Det är häftigt att höra dem prova ett annat typ av ljud, med en tolv strängar gitarr (eller något som låter med samma sil). Samt att männens röster passade bra in i melodin. Det som gör att den här låten är misslyckad hos mig är melodin. Inklusive det lämpliga framträdandet. Det här känns som att den är producerad av ett dansband som var på scen den där kvällen för att tjäna pengar. Det här är en sådan låt som skulle kunna ha spelats i en folkpark på en torsdagkväll på sommaren, men den skulle inte passa in i albumet. Eller en annan nackdel med denna låt är att melodin är väldigt utsliten och instrumenteringen är inte värt så mycket, samt är låten rätt så profillös och man finner inget syfte med det hela. Någon som alltid spelar stor roll för många, är om man kan antingen känna sig själv i låten eller om den har en stor betydelse. Men här finner man inget om det.

Ring Ring (engelska versionen) *

Nej,inte ännu en gång till! Är något man känner efter att ha lyssnat på låten. Ja det är en lysande, klockren hit, men efter att hört den sedan man var liten så börjar uppmaningen Ring Ring kännas ganska uttjatat. Den är inte så illa, i alla fall. Men det finns dock vissa sång krokar här, som krånglar till det. Låten påminner dock lite om låten“The Ballad of John and Yoko” av The Beatles. Det som var lite utstickande var det här med instrumentationen. Att den bestod av det vanliga ljusa pianot och “the lightest guitar“.Något som är märkvärdigt och stärker denna låts betyg är att den förmedlar en poetisk känsla. Och man kan på något vänster sätta sig in i situationen/låten. Vilket höjer dess betyg mer. Men hade detta varit första gången man lyssnade på låten skulle dess betyg definitivt ökats med minst en stjärna till.

Album Resultat: 2/5

För att summera albumet är det ett riktigt trist album. Med en tråkig produktion och minst sagt enkla eller klassiska arrangemang. Det är känns som att ABBA skulle byta över till ett dansband istället. Det som skiljer detta album från de andra är just angående proffsigheten i både spel och sångerna. Idéer och kompositioner ligger allmänt på en låg nivå och melodierna passar knappast rätt intill takten och får allt att låta lite “offbeat”. Något som går att lägga märket till är vilket stor roll Agnetha och Anni-Frid var för gruppen. Dock kan det låta som att var dåliga, utan i detta albumet var faktiskt tjejerna bättre. Men det fanns också ett par ljusglimtar som “Dance (while the music goes on) och “Waterloo”.

Men de största nackdelarna som man lägger märket till är om dess melodier. Nästan 80% av tiden börjar man fundera på hur det kan vara samma ABBA som skapade så många mäktiga popmelodier under 70-talet! Är det möjligt att de fyra personerna på de tidiga albumet inte riktigt är ABBA utan utomjordingar från en annan galax?

Men å andra sidan är det inte det. Detta albumet innehåller vad som inte kan misstas med bara två härliga ABBA-popmelodier. Den första är uppenbarligen albumets namngivare, Waterloo, en driven och smittande melodi som är mogen för publikens deltagande. Agnetha och Anni-Frid vänder passade verkligen perfekt in till detta. Något som både gör det ironiskt är just med texterna om slaget vid Waterloo (och inte en blöt toalett som jag tidigare trott), detta bidrar bara till mer ironiskt. Den andra låten som var passande heter “Dance (While the music goes on) och detta visade slutligen att de hade öron inte bara för melodi, utan också “harmonic chord progressions) vilket är en extremt viktigt aspekt för deras hitsinglar. Men det tråkiga är att det är bara dessa två låtar som håller standarden och gör så att albumet får en två:a i totalbetyg.

Tyvärr, är mycket av stöd materialen är så dåligt att det inte går att låta bli att ge detta ABBA-album en två:a Jag skulle nästan inte vilja höra den fruktansvärda träffen som “What about livingstone?”Jag vill inte ens tänka tanken på det. Men detta var inte den enda heller utan det fanns flera låtar som “Hasta Manana” som surrar runt i ens huvud. Något som borde ha lagt ner mera tid på. Eller låten “Gonna sing you My love song? Denna får nästan The Carpenters att se ut som ABBA. Det är bara deprimerande.